Tilla är mitt allt, min ögonsten och mitt ljus i mörkret! Hon kom till mig som en fallande stjärna mitt i sommaren 2007. Hon hade varit mitt tjatobjekt till en träningshund under flera år. Och när möjligheterna äntligen öppnade sig upp för att skaffa en hund så var jag vid det laget totalt förälskad i rasen kooikerhondje. Tilla är en hund som definitivt är något att jobba med och som man måste kämpa med inom vissa moment. Hon har verkligen en egen vilja och är väldigt självständig, men är underbar att träna med! Nästan alltid måste man dock ligga steget före och veta hur man ska prioritera och belöna.

Det är ofta man måste fråga sig ”Vad tjänar hunden på att göra rätt?”. För tjänar inte Tilla på att göra som matte vill, tja, då får matte skylla sig själv och klura ut något lurigare att överlista henne med. Men har man väl övertalat henne med att det är värt att göra, kan man räkna med en hund som ger järnet och som är otroligt lättlärd! Och oftast behöver man ändå inte överanstränga sig för att Tilla ska vara med på noterna, speciellt inte om det är något som hon älskar att göra i alla fall.
Tilla skulle aldrig få för sig att ställa till med problem och har alltid varit lätt att handskas med. Hon är en mångsidig, lugn och bestämd ung dam som blixtrar till titt som tätt, inte minst på träningarna. Och där Tilla glänser som mest är definitivt på agilityplanen. Där passar både Tillas och min personlighet bäst in och får leva ut till fullo!
Så trots att hon orsakat både gråa hårstrån och tårar sinsemellan så skänker Tilla en sån obeskrivlig glädje till mig varje dag bara genom att finnas till. Hon är ju alltid där och ställer upp för mig, min lilla Tillevink.

Meisje's Can-Tilla